Skrivövningar

Jag läser en distanskurs på Åsa Folkhögskola som heter Journalistik och opinionsbildning. Den kursen har påmint mig om hur mycket jag måste skriva för att få texten att flyta. Det räcker inte att ha haft flytet för tio år sedan när skrivandet inte har praktiserats så värst mycket sen dess. Uppsatsskrivandet på universitetet som jag försökt mig på blev stelt och att läsa eländet var nog inte heller så kul för handledaren. Följaktligen så blev jag inte klar med min c-uppsats då. Kommer aldrig bli det senare heller. 

Folkhögskolegrejen, inga betyg men kommentarer och resonemang kring uppgifterna är nog den bästa formen av lärande jag varit med om. Tänk om jag hade upptäckt det tidigare. Lärandet där upplever jag som viktigare än betyg och då lär jag mig mer. Jag vågar testa och är inte rädd att göra fel och bli underkänd. Vissa skulle kalla det flum men jag lär mig och det är kul så sura gnetar får kalla det vad de vill. Man blir inte journalist av den kursen men man lär sig lite om olika former av journalistiskt skrivande och kan jobba på fabriken samtidigt. 

Det vore dock fantastiskt att kunna leva på skrivandet. Skriva om sport och samhälle. Och fota såklart.  Tänk att kunna göra små reportage om föreningarna mitt i byn eller stadsdelen. Får nöja mig med den här bloggen tills vidare.

Bok: Leken som blev allvar - Halmstads Bollklubb mellan folkrörelse, stat och marknad

Det här är en text jag skrev till en kurs jag läste för några år sedan. Det märks rätt tydligt att det är en kursuppgiftstext men se det som ett boktips.

I Leken som blev allvar försöker Tomas Peterson förklara svensk fotbolls övergång till professionalism genom en studie av Halmstads BK:s utveckling från andra halvan av sextiotalet till den överraskande allsvenska segern under Roy Hodgson 1976. På sextiotalet, 1967, beslutade fotbollsförbundet att tillåta professionell fotboll. Detta sammanföll med att Halmstads BK beslutade sig för en omorganisation för att åter ta sig upp i seriesystemet. Med professionell menas inte direkt fotbollsarbetare á la England utan mer en sammantagen syn av klubbens verksamhet som ett medelstort företag.

Professionalisering, menar Peterson, är de tre sammanfallande faktorerna organisation, ekonomi och fotbollsfilosofi. När Halmstads BK beslutat sig att ändra i klubben innebar det att man inledde en övergång från folkrörelse och amatörism till professionalism. Svensk fotboll kännetecknades fram till sextiotalets slut av amatörism, icke marknadsorienterad verksamhet och en social anknytning till arbetarklassen och arbetarrörelsen. Något som kom att ändras.

Klubben ändrade i sektionsplanen, man anställde folk, spelarna hamnade under kontrakt och folk från näringslivet lejdes till styrelsen. Under den amatöristiska folkrörelsetiden var det intäkterna som styrde utgifterna, i och med att klubben anställde folk så kom kostnaderna att leva sitt eget liv. Intäkterna kom att styras över från att främst handla om publikintäkter och lotterier till att handla om bidrag och företagssponsring. Man gick ut på en marknad och fotbollen förvandlades från bruksvärde till bytesvärde.

Fotbollsfilosofin, som vad jag kan förstå av Peterson, var dock föga förändrad fram till 1976 då Roy Hodgson tog över som tränare. Hodgson ville ha total kontroll även utanför planen och införde en fotbollsfilosofi med en människosyn som stod för kollektivitet och solidaritet. Man stod upp för varandra och på plan tog det sig uttryck i att man stötte högt upp och hade ständig press på bollhållaren i motståndarlaget så denne inte hann med att skapa något konstruktivt. En sådan strategi kräver att alla spelare är rörliga och deltar i såväl det offensiva som defensiva spelet. Peterson använder sig i det här fallet av begreppet hegemoni för att beskriva vad det är man vill uppnå med den taktiken på planen.

Halmstads BK:s ursprung i arbetarklass och folkrörelse gjorde klubben mottaglig för den filosofi Roy Hodgson ville introducera enligt Peterson trots att den på andra håll i landet, bortsett från Malmö FF där Hodgson hade en likasinnad kamrat i Bob Houghton, sågs som tråkig och motarbetades. Förutsättningen för att Hodgsons filosofi skulle kunna nå resultat menar Peterson var den professionalisering som klubben genomgått de tio åren före 1976.

Den empiri Peterson stöder sig på är intervjuer och Halmstads BK:s arkivmaterial. Intervjuerna med framförallt ”huvudpersonerna” ger en god bild av och förståelse för tankegångarna. Jag tänker framförallt på intervjuerna med Roy Hodgson.

I studiens inledande teoretiska del talar Peterson om kopplingen fotboll-samhälle, spelarna är samhällsmedborgare och utövandet kopplas därför till de förutsättningar det omgivande samhället skapar. Det är ett rätt lättförståeligt resonemang som jag menar  att Peterson hade kunnat spinna vidare på i mer konkreta termer  i själva redovisningen. Det jag även hade önskat mig är en forskningsöversikt kring just det nämnda resonemanget kring kopplingen fotboll och samhälle. Studien utkom 1989, inte mycket var skrivet på svenska med den kopplingen gjord. Det enda jag själv finner på svenska om svenska förhållanden från åren däromkring skriven med någon slags underbyggd vetenskaplighet i tanken är en rapport från Brottsförebyggande Rådet som handlar om idrottsrelaterat våld. Petersons bok var alltså välkommen.

Ser vi på vissa aspekter som han resonerar kring med vårt facitperspektiv 2012 så skulle man kunna glädjas åt sociologins-historieämnets förmåga att skönja tendenser i samhället. Peterson nämner i ett resonemang kring fotbollens förvandling till bytesvärde om att fotbollen blir en vara som andra varor och han resonerar även kring spelarförsörjningsstrategier där han påpekar att en del klubbar i praktiken kommer bli farmarlag. Vi befinner oss i en situation där den förra aspekten gått så långt att till och med i Hodgsons hemland där kommersialismen gått över de flesta gränser har visst motstånd börjat skönjas mot marknadifieringen av fotbollen.

Bok: Sunnanå SK - En föreningsidé

 

Sunnanå SK bildades 1939 på ett kafé i Skellefteå. Det är väl i princip det enda som är likt andra böcker om fotbollsföreningar jag läst, alltså årtal och plats för bildandet. Sunnanå SK - En föreningsidé handlar om föreningens idé för verksamheten som den förelåg 1983. Författarna går igenom bakgrunden till att föreningen skapade sig en utvecklad idé om att föreningen skulle verka för psykisk hälsa och social utveckling. Under sjuttiotalet delades representationslaget i två läger med en sida som ville ha förändring och en andra som inte ville det. Idéerna om förändring ifrågasattes ”Skall Sunnanå SK bli nån sorts jäkla socialförvaltning?” De som ville ha förändring gick på nåt vis segrande ur konflikten. 1974 knöt de till sig ett damlag från en annan förening i Skellefteå som hade ledarbrist och detta damlag kom att bli framgångsrikt med SM-guld och andra titlar. Detta menar författarna är ett bevis på hur sociala mål som arbetssätt ökat de idrottsliga prestationerna. Att utvecklingen skedde främst på damsidan berodde enligt författarna på att de inte på samma sätt som herrarna belastades av ett beroende av kommersiella intressen.

I kapitlet om föreningens grundsyn skriver man Grunden för föreningsverksamheten är att psykisk hälsa och social utveckling är det viktigaste målet och att verksamheten är medlet och beskriver de frågeställningar som man utgick från vid utvecklingsarbetet. -Vad vill vi med vår förening? -Vad står vi för? -Vad kan vi lära av teoretiska och vetenskapliga kunskaper som är tillgängliga för oss? -Vilka slutsatser kan vi dra utifrån våra egna erfarenheter, kunskaper och upplevelser? Och så vidare. Genom att föreningen vilar på en grundsyn så hävdar de att handlingar blir mindre planlösa. Grundsynen ska dock inte ses som något fulländat eller slutgiltigt. Mer ett sätt att mer målmedvetet försöka utveckla föreningen. Grundsynen som redovisas omfattar vilken människosyn som föreningen står för avseende prestation, uppmärksamhet, självkänsla, kommunikation och inte minst konkurrens och samarbete. De menar att konkurrensen sänker de sämre och följaktligen ger ett sämre lag än vid samarbete. En arbetsmodell är för dem i ungdomsarbetet är att kräva delaktighet. En slags inventering av allas behov, önskningar, värderingar och attityder ligger till grund för årsplaneringen. Vid årets slut följer man sedan upp denna. När samarbete är modellen är alltså gemenskapsstärkande aktiviteter såsom att uppföra en pjäs ett sätt och i och med att ungdomarna lär känna varandra på andra sätt än som fotbollsspelare blir de även bättre som fotbollsspelare enligt författarna.

Synen på inlärning är intressant och jag citerar där ett stycke rakt av: Ledarnas uppgift måste istället vara att stimulera barnens egen lust att lära. Fotbollen är en utmärkt, rolig lek där man ständigt kan praktiskt tillämpa det man lär sig. Insikt, förmåga och färdighet hänger samman med fotbollsspelets krav. Att lära sig är en process som ständigt pågår där olika betingelser kan hämma eller främja denna process. Vi måste kämpa mot det som hämmar och för det som främjar.

I boken redogör författarna för hur grundsynen vuxit fram, det är inte ett hastigt nedklottrat policydokument utan något som värkts fram i en lång process från årsmöte till studiecirklar. Författarna tar upp frågor om föreningens anläggningsbehov, problem i samarbetet med Skellefteå kommun, de sociala förhållandena i föreningens upptagningsområde och även spelidé på ett grundläggande plan.

Det är många aspekter kring föreningens organisation och arbetssätt som är tänkvärda. Allt går inte att nämna. Boken må vara från 1983 men idéerna om att formulera en ideologi – eller grundsyn – är helt klart tilltalande. Resonemangen torde kunna ge konstruktiva bidrag till en diskussion om utvecklingen av fotbollsföreningarna i Luleå.

Till skillnad från många andra av de fackböcker jag plöjer nu presenterar sig inte skaparna av den här boken med akademiska titlar. Och vad har det med saken att göra? Jo, det är inte forskarens utifrånperspektiv på ett fenomen som presenteras här utan det är tre personer som intresserar sig för sin förenings utveckling och aktivt deltar i den som har skrivit och illustrerat boken, beskriver föreningens idéer och aktiviteter på ett intelligent sätt i bokform. Baksidestexten beskriver boken som ett debattinlägg. Det är skitkul. Alltså fotbollen skulle tjäna på att dess aktivt medverkande personer på planen, vid sidlinjen och i styrelserum uttrycker mer än korta tyckanden. Vilka idéer finns i föreningen? Vilka idéer finns i andra föreningar? Hur vill man att föreningen ska drivas? Hur kan vi utvecklas? Och så vidare. Huruvida Sunnanå SK fortfarande är så progressiva som de var 1983 vet jag inte men det vore intressant att få läsa en uppföljning. På en del vis var de ju före sin tid som med uppförande av teaterpjäser och med det sociala engagemanget. Tidigare allsvenska Östersunds FK gjorde sig ett tag kända för just teater- och kulturbiten. Något som tyvärr hamnat i skuggan av det ekonomiska dribblandet föreningen ägnat sig åt.

 

Jag lägger till boken baksidestext också.

Vi tvivlar inte på idrotten.

Det finns många som tvivlar på idrotten och kanske ibland med rätta., men ofta bottnar detta tvivel i okunnighet om hur idrotten fungerar på djupet och i vardagsarbetet. Det är bara en mycket liten del av idrotten som beskrivs i massmedia. Det som inte beskrivs utgör kanske 95 procent av all idrott, en idrott som bedrivs i det tysta av tusentals ledare, barn och ungdomar. Vill vi utveckla den delen av idrotten måste alla i samhället visa större uppskattning och skapa bättre möjligheter för dessa människor som med stort personligt engagemang gör betydelsefulla insatser. /Göran Eklund Dick Lundberg

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus! Beskriv vad detta innebär, anvisningar till vad Du själv kan uträtta. Vad var och en kan uträtta. Börja medvetet i det lilla. Träna, öva. / Elise Ottesen-Jensen

Göran Eklund och Dick Lundgren vill med sin bok Sunnanå SK – En föreningsidé starta en debatt om idrottens roll i samhället. Idrotten kan rätt använd minska utslagningen och ge barn och ungdomar en bra uppväxtmiljö. Sunnanå har under de senaste åren blivit ett begrepp inom svensk idrottsrörelse och svenskt föreningsliv. Genom att klart formulera en grundsyn där målet för verksamheten är psykisk hälsa och social utveckling för föreningens medlemmar har man vitaliserat sin egen förening och blivit en inspirationskälla för andra.

 

Sunnanå SK – en föreningsidé 

Göran Eklund och Dick Lundberg

Tidens Förlag Riksidrottsförbundet Folksam 1983

ISBN 91-550-2840-3