Bok: Sunnanå SK - En föreningsidé

 

Sunnanå SK bildades 1939 på ett kafé i Skellefteå. Det är väl i princip det enda som är likt andra böcker om fotbollsföreningar jag läst, alltså årtal och plats för bildandet. Sunnanå SK - En föreningsidé handlar om föreningens idé för verksamheten som den förelåg 1983. Författarna går igenom bakgrunden till att föreningen skapade sig en utvecklad idé om att föreningen skulle verka för psykisk hälsa och social utveckling. Under sjuttiotalet delades representationslaget i två läger med en sida som ville ha förändring och en andra som inte ville det. Idéerna om förändring ifrågasattes ”Skall Sunnanå SK bli nån sorts jäkla socialförvaltning?” De som ville ha förändring gick på nåt vis segrande ur konflikten. 1974 knöt de till sig ett damlag från en annan förening i Skellefteå som hade ledarbrist och detta damlag kom att bli framgångsrikt med SM-guld och andra titlar. Detta menar författarna är ett bevis på hur sociala mål som arbetssätt ökat de idrottsliga prestationerna. Att utvecklingen skedde främst på damsidan berodde enligt författarna på att de inte på samma sätt som herrarna belastades av ett beroende av kommersiella intressen.

I kapitlet om föreningens grundsyn skriver man Grunden för föreningsverksamheten är att psykisk hälsa och social utveckling är det viktigaste målet och att verksamheten är medlet och beskriver de frågeställningar som man utgick från vid utvecklingsarbetet. -Vad vill vi med vår förening? -Vad står vi för? -Vad kan vi lära av teoretiska och vetenskapliga kunskaper som är tillgängliga för oss? -Vilka slutsatser kan vi dra utifrån våra egna erfarenheter, kunskaper och upplevelser? Och så vidare. Genom att föreningen vilar på en grundsyn så hävdar de att handlingar blir mindre planlösa. Grundsynen ska dock inte ses som något fulländat eller slutgiltigt. Mer ett sätt att mer målmedvetet försöka utveckla föreningen. Grundsynen som redovisas omfattar vilken människosyn som föreningen står för avseende prestation, uppmärksamhet, självkänsla, kommunikation och inte minst konkurrens och samarbete. De menar att konkurrensen sänker de sämre och följaktligen ger ett sämre lag än vid samarbete. En arbetsmodell är för dem i ungdomsarbetet är att kräva delaktighet. En slags inventering av allas behov, önskningar, värderingar och attityder ligger till grund för årsplaneringen. Vid årets slut följer man sedan upp denna. När samarbete är modellen är alltså gemenskapsstärkande aktiviteter såsom att uppföra en pjäs ett sätt och i och med att ungdomarna lär känna varandra på andra sätt än som fotbollsspelare blir de även bättre som fotbollsspelare enligt författarna.

Synen på inlärning är intressant och jag citerar där ett stycke rakt av: Ledarnas uppgift måste istället vara att stimulera barnens egen lust att lära. Fotbollen är en utmärkt, rolig lek där man ständigt kan praktiskt tillämpa det man lär sig. Insikt, förmåga och färdighet hänger samman med fotbollsspelets krav. Att lära sig är en process som ständigt pågår där olika betingelser kan hämma eller främja denna process. Vi måste kämpa mot det som hämmar och för det som främjar.

I boken redogör författarna för hur grundsynen vuxit fram, det är inte ett hastigt nedklottrat policydokument utan något som värkts fram i en lång process från årsmöte till studiecirklar. Författarna tar upp frågor om föreningens anläggningsbehov, problem i samarbetet med Skellefteå kommun, de sociala förhållandena i föreningens upptagningsområde och även spelidé på ett grundläggande plan.

Det är många aspekter kring föreningens organisation och arbetssätt som är tänkvärda. Allt går inte att nämna. Boken må vara från 1983 men idéerna om att formulera en ideologi – eller grundsyn – är helt klart tilltalande. Resonemangen torde kunna ge konstruktiva bidrag till en diskussion om utvecklingen av fotbollsföreningarna i Luleå.

Till skillnad från många andra av de fackböcker jag plöjer nu presenterar sig inte skaparna av den här boken med akademiska titlar. Och vad har det med saken att göra? Jo, det är inte forskarens utifrånperspektiv på ett fenomen som presenteras här utan det är tre personer som intresserar sig för sin förenings utveckling och aktivt deltar i den som har skrivit och illustrerat boken, beskriver föreningens idéer och aktiviteter på ett intelligent sätt i bokform. Baksidestexten beskriver boken som ett debattinlägg. Det är skitkul. Alltså fotbollen skulle tjäna på att dess aktivt medverkande personer på planen, vid sidlinjen och i styrelserum uttrycker mer än korta tyckanden. Vilka idéer finns i föreningen? Vilka idéer finns i andra föreningar? Hur vill man att föreningen ska drivas? Hur kan vi utvecklas? Och så vidare. Huruvida Sunnanå SK fortfarande är så progressiva som de var 1983 vet jag inte men det vore intressant att få läsa en uppföljning. På en del vis var de ju före sin tid som med uppförande av teaterpjäser och med det sociala engagemanget. Tidigare allsvenska Östersunds FK gjorde sig ett tag kända för just teater- och kulturbiten. Något som tyvärr hamnat i skuggan av det ekonomiska dribblandet föreningen ägnat sig åt.

 

Jag lägger till boken baksidestext också.

Vi tvivlar inte på idrotten.

Det finns många som tvivlar på idrotten och kanske ibland med rätta., men ofta bottnar detta tvivel i okunnighet om hur idrotten fungerar på djupet och i vardagsarbetet. Det är bara en mycket liten del av idrotten som beskrivs i massmedia. Det som inte beskrivs utgör kanske 95 procent av all idrott, en idrott som bedrivs i det tysta av tusentals ledare, barn och ungdomar. Vill vi utveckla den delen av idrotten måste alla i samhället visa större uppskattning och skapa bättre möjligheter för dessa människor som med stort personligt engagemang gör betydelsefulla insatser. /Göran Eklund Dick Lundberg

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus! Beskriv vad detta innebär, anvisningar till vad Du själv kan uträtta. Vad var och en kan uträtta. Börja medvetet i det lilla. Träna, öva. / Elise Ottesen-Jensen

Göran Eklund och Dick Lundgren vill med sin bok Sunnanå SK – En föreningsidé starta en debatt om idrottens roll i samhället. Idrotten kan rätt använd minska utslagningen och ge barn och ungdomar en bra uppväxtmiljö. Sunnanå har under de senaste åren blivit ett begrepp inom svensk idrottsrörelse och svenskt föreningsliv. Genom att klart formulera en grundsyn där målet för verksamheten är psykisk hälsa och social utveckling för föreningens medlemmar har man vitaliserat sin egen förening och blivit en inspirationskälla för andra.

 

Sunnanå SK – en föreningsidé 

Göran Eklund och Dick Lundberg

Tidens Förlag Riksidrottsförbundet Folksam 1983

ISBN 91-550-2840-3